Advokatbyrån Setterwalls, specialiserad på affärsjuridik, har i en följande artikel dragit några slutsatser från förhandlingar kring elköpsavtal som nyligen slutits på den svenska solcellsmarknaden.
I Sverige har en långvarig politik för förnybar energi, gynnsamma vindförhållanden och tillgången på mark och pålitliga nätstrukturer drivit på utbyggnaden av förnybar energi. Framför allt har Sverige bevittnat en intensiv utbyggnad av storskaliga landbaserade vindkraftsprojekt som ofta – tillsammans med vattenkraft som baskälla – står för 60-75 procent av Sveriges nationella energiproduktion.
Många olika intressenter och organisationer förespråkar nu en intensifierad utbyggnad av storskaliga solcellsanläggningar, särskilt i södra Sverige som har liknande förutsättningar för solenergidrift som i norra Tyskland och Danmark. El som genereras av stora solcellsanläggningar anses kunna utgöra ett lämpligt komplement i energimixen. Enligt Energimyndigheten kan elproduktion från solkraft långsiktiga komma att stå för upp till 10 procent av den samlade energiproduktionen i Sverige.
Trots det kraftiga intresset befinner sig marknaden för storskaliga solenergiinvesteringar fortfarande i sin linda i Sverige. Förutom att utvecklare måste kämpa mot utmaningar med att säkra nätanslutning och erhålla nödvändiga tillstånd från ibland motvilliga och skeptiska myndigheter, är det en komplicerad uppgift att skapa en ekonomiskt hållbar affärsmodell. Under de senaste 18 månaderna har många långsiktiga elköpsavtal slutits avseende de största solcellsanläggningarna under utveckling i Sverige, främst för att säkra framtida kassaflöden och därigenom attrahera investerare och få förmånliga finansieringsvillkor.
Vid sidan av traditionella pay-as-produced-strukturer med fysiska leveranser av energi har möjligheten till virtuella (ofta även kallade syntetiska) kraftköpsavtal (”VPPAs”) hittills dominerat den svenska marknaden. VPPA, särskilt vanligt förekommande i USA och i huvudsak ett finansiellt derivat utan fysiska leveranser, erbjuder en prissäkring mot fluktuerande spotpriser för båda parter, förutom försäljning och köp av ursprungsgarantier.
Innan man går in i diskussioner om en VPPA måste utvecklare och energianskaffningsansvariga vara medvetna om att VPPA kan utlösa specifika redovisningsgranskningar och därför är noggranna överläggningar tillsammans med revisorer ofta motiverade. Dessutom kräver VPPA rapporteringsskyldigheter enligt tillämpliga EU-omfattande finansförordningar, vars praktiska hantering måste diskuteras mellan parterna i ett tidigt skede.
Bestämmelser om första erbjudande
I en tid då CSR-arbete och aktivt och synligt deltagande i den gröna energiomställningen blir avgörande för företag, tenderar vissa bestämmelser som är begränsande för byggherren att leta sig in i kraftköpsavtal. Med tanke på konkurrenskraften på PPA-marknaden insisterar särskilt erfarna kunder på att införliva en första erbjudanderätt på en ny eller förlängd PPA, i syfte att ingås under tiden efter utgången av den ursprungliga avtalsperioden. Kort sagt, detta restriktiva avtal ålägger utvecklaren att först erbjuda en ny eller förlängd PPA till den befintliga kunden, innan utvecklaren kan gå ut på marknaden eller söka en annan PPA-motpart på den öppna marknaden. Dessa bestämmelser, särskilt om de inte är korrekt formulerade och tillräckligt detaljerade (särskilt med hänsyn till hur prisstrukturen ska hanteras i nya eller ändrade PPA), har ibland orsakat oro hos tredjepartsinvesterare och externa långivare som använder olika prisprognoser (för både PPA och marknadspriser) och har potentiellt inkluderat marknadsexponering efter den första PPA-perioden i deras modeller.
Vikten av balansansvarig
Mycket enkelt uttryckt och ur ett avtalsperspektiv är en PPA för fysiska leveranser av energi ett leveransavtal. I den mån en tredjepartsleverantör utses som balansansvarig (”BRP”, balancing responsible party) för energianläggningen, kommer BRP att spela en avgörande roll i den fysiska leveranskedjan för el. Enligt vår erfarenhet, är organisationen och avtalsregleringen avseende den faktiska leveransen av el från producentens BRP till kundens BRP underskattade och ibland försummade, särskilt om producenten och kunden har olika BRP-leverantörer. Alla elproducerande anläggningar i Sverige ha en Balansansvarig registrerad när elproduktionen påbörjas.
Såvida inte en sådan BRP upphandlas på ett strukturerat sätt och ett BRP-avtal undertecknas före produktionsstart, kommer en BRP att obligatoriskt utses till anläggningen, ofta på kommersiellt ogynnsamma villkor. Eftersom leveransvillkoren enligt fysiska energiköpsavtal tenderar att inledas snart efter det att anläggningen har startat kommersiell drift bör arbetet med att etablera en balansräkningsstruktur som även omfattar de fysiska leveranserna enligt energiköpsavtalet påbörjas i ett tidigt skede.
Kreditstöd
Energiköpsavtal kräver ofta tillhandahållande av externt kreditstöd, särskilt när en part saknar en stark balansräkning och/eller ett officiellt kreditbetyg. Processen att skaffa kreditstöd ska inte underskattas. När många investerings- och pensionsfonder inte kan ge kreditstöd internt (t.ex. i form av moderbolagsgarantier) är remburs från tredje part ofta det tillgängliga alternativet. I en tid då KYC/AML-processer blir allt mer rigorösa kan det vara en tidskrävande utmaning att skaffa en remburs. Följaktligen bör möjligheterna att skaffa externt kreditstöd undersökas tidigt i förhandlingsfasen av en PPA, för att undvika förseningar i undertecknandet av PPA eller försening vid uppfyllandet av prejudikatvillkor för tillhandahållande av kreditstöd.
Artikelförfattare: Johan Göransson och Jonas Frii, Setterwalls