Solcellerna som installerades på Carl Tallings fritidshus på Värmdö i Stockholm i april förra året har hittills producerat cirka 6 000 kilowattimmar.
Förhoppningen är att de ska leverera omkring 7 000 kilowattimmar per år – vilket i sådana fall skulle innebära en besparing på motsvarande 8 000 kronor årligen utifrån dagens elprisläge och diverse ersättningar för till exempel såld el och elcertifikat.
Allting kostade lite drygt 200 000 kronor, men sedan fick vi stöd på 85 000 kronor, säger han.
Stödet spelade in
Det statliga investeringsstödet för installation av solceller infördes år 2009. Utan bidraget skulle det ta cirka 25 år för Carl Talling att få tillbaka pengarna för investeringen – nu tar det 14 år innan han går plus.
Det känns bra att göra någonting bra för miljön långsiktigt, sedan tycker jag att det är kul och vill lära mig mer om det, säger han.
Men stödet spelade in, det måste jag ändå säga. För hade vi inte fått det hade jag sannolikt inte gjort installationen.
Avgörande faktor eller inte – intresset för det statliga investeringsstödet har i alla fall ökat explosionsartat. Förra året fick Energimyndigheten in drygt 18 000 ansökningar, att jämföra med nästan 6 000 ansökningar år 2017.
Tusentals i kö
Framtiden för tusentals av de planerade anläggningarna är dock oviss. Budgeten kapades från 900 till 436 miljoner kronor av Moderaterna och Kristdemokraterna i höstas – samtidigt som ansökningar motsvarande 1,3 miljarder fortfarande står på kö att behandlas.
Länsstyrelserna bearbetar nu listan i väntan på besked från regeringen.
Vi följer utvecklingen. Men det klart att det inte alls är bra för marknaden att det inte finns så tydliga signaler, säger Susanne Karlsson, enhetschef på Energimyndigheten.
Många kanske väntar med att installera eftersom de hoppas på att de ska få stöd.
Svensk Solenergi hoppas att mer pengar kommer i vårändringsbudgeten. Branschorganisationen stödjer dock en successiv nedtrappning av stödnivån som i dag ligger på upp till 30 procent av investeringskostnaden.
Vill bli kvitt bidraget
En problematik är att vi inte vet vad som händer, säger talespersonen Johan Lindahl.
Han menar att stödet har fått igång marknaden – men att priserna sjunker när den växer och att målet på sikt är att göra sig kvitt bidraget.
Då slipper man vara beroende av att budgeten förändras hela tiden.
Också Carl Talling skulle vilja vara helt självständig – fast från elbolagen. Fortfarande måste han köpa in cirka 10 000 kilowattimmar per år till fritidshuset.
De höjer ju de fasta avgifterna hela tiden så trots att man minskat sitt behov får man betala nästan lika mycket.