I takt med att Finland upplever en stark tillväxt inom sol- och vindkraft, har frågan om dessa energikällors påverkan på jordbruket blivit alltmer aktuell. Med över hundra industriella solenergiparker som antingen planeras eller redan byggs runt om i landet, är investeringar värda miljarder en välkommen stimulans för en ekonomi som lider av lågkonjunktur.
Samtidigt bidrar dessa projekt till att minska beroendet av fossila bränslen, både i Finland och globalt. Den största delen av dessa sol- och vindparker ligger på landsbygden, vilket även ger nya inkomstkällor till de regioner som annars kämpar med avfolkning och låg ekonomisk tillväxt.
Det finns dock frågetecken kring markanvändningen. Vindkraftverken tar upp stora skogsområden medan solpaneler ofta placeras på jordbruksmark, vilket innebär att marken tas ur produktion för skogs- eller jordbruk under flera decennier.
Markanvändning och matproduktion
Enligt Roope Raisio, projektledare vid Solarigo Systems, som ingår i Suur-Savon Sähkö-koncernen, hör företag regelbundet från lantbrukare som är intresserade av att hyra ut sin mark för solkraftsparker.
– Vi får veckovisa förfrågningar från jordbrukare som vill veta mer om möjligheterna att använda sin mark för solkraft, säger han till Maaseudun Tulevaisuus.
Ekonomiska incitament för markägare
Arrendepriserna för mark som används för solkraftsparker är ofta betydligt högre än vad jord- och skogsbruk kan erbjuda. I de södra och västra delarna av Finland, där solen skiner mer, är arrendepriserna högre än i norr. I södra Finland är det dessutom mer lönsamt att installera solpaneler tätare än i de norra delarna av landet, vilket påverkar den totala energiproduktionen.
Trots att solkraftsparker i dagsläget inte utgör ett hot mot matproduktionen, finns det farhågor om framtiden. Eftersom det finns gott om lågproduktiv åkermark kvar i Finland, har panelerna ännu inte börjat konkurrera med den bästa åkermarken. Men om efterfrågan på solenergi fortsätter att växa, kan även de mest bördiga åkrarna snart täckas av solpaneler. Raisio tillägger att det finns lösningar där panelerna installeras glest, så att en del av marken fortfarande kan användas för odling. – Det finns utmaningar med den typen av installationer, särskilt vad gäller odlingsteknik och stödberättigande, förklarar han.
Långsiktiga konsekvenser för mark och matproduktion
Arrendeavtalen för mark som används till solkraftparker sträcker sig ofta över minst 20 år, vilket innebär att marken under den tiden inte kommer att användas för matproduktion. Det finns även osäkerhet kring hur marken kan användas efter att solpanelerna har monterats ned. Panelerna kan lämna spår i form av grusade områden, och det är oklart om marken då kommer att vara stödberättigad för jordbruksstöd igen.
Samtidigt har markägare full rätt att använda sin mark på det sätt de anser bäst. För många kan solkraft vara en mer lönsam användning av marken än jordbruk, särskilt på mindre produktiva åkrar. – Frågan är varför solkraft kan vara mer lönsamt än odling, särskilt på de mest bördiga åkrarna, säger Raisio.
Solkraftens framtid i Finland
Det finns också frågor om elnätets kapacitet att hantera den snabbt växande produktionen av förnybar energi. Nuvarande lagstiftning främjar småskalig elproduktion i hushållen, men kan också leda till högre elöverföringsavgifter. De bästa platserna för solpaneler är dock på redan befintliga byggnader och i tätorter.
– Vi bör undvika att begrava de bästa åkrarna eller unika naturmiljöer under solpaneler, avslutar Raisio.
Källa: Maaseudun Tulevaisuus