Inom ramen för Energiforsks program Solel har Simon Strandberg och Hanna Jansson från Stuns undersökt effektiva satsningar inom solel för bostadsbolag i rapporten ”Framtidens solel till hyresgäster”.
Bland annat lyfts punkterna:
• Gemensamhetsabonnemang, dvs ett gemensamt elnät i byggnaden med en anslutningspunkt till nätet, är den affärsmodell som lämpar sig bäst för solelanläggningar.
• Fördelarna är att fastighetsägaren får bättre avsättning för producerad solel, avgifterna till det fasta elnätet blir i de flesta fall lägre och hyresgästerna kan få tillgång till närproducerad förnybar energi.
• Fastighetsägare känner en stor osäkerhet kring regelverk och förutsättningar. I synnerhet anges lagändringen om skatt på energi som infördes i juli 2016, som svårtolkad. Många fastighetsägare väljer därför att avvakta med en satsning på solceller.
• Graden av användning av den egna solel som produceras har stor inverkan på anläggningens lönsamhet beroende på regler för skattereduktion.
Författarna menar att bostadsbolag och fastighetsägare känner en stor osäkerhet kring regelverk och förutsättningar, vilket ska förklara att många bostadsbolag ännu inte har satsat på solenergi.
Inom ramen för projektet har man tagit fram lösningar för hur fler fastighetsägare kan erbjuda solel till sina hyresgäster. Fokus har legat på att ta fram lösningar som ligger inom ramen för befintliga regler och lagar.
Bostadshus som har en gemensam anslutningspunkt till elnätet lämpar sig bra för solelanläggningar. Samtliga lägenheter och fastighetsägaren delar då på ett abonnemang för elnät och elhandel. De fasta avgifterna minskas och abonnemanget kan anpassas efter hyresgästernas gemensamma maximala effektuttag. Detta är den affärsmodell som är mest fördelaktig för solel.
Genom att dimensionera en solelanläggning efter elbehovet kan en fastighetsägare dra nytta av stordriftsfördelar vid installation samtidigt som risken för överproduktion minskar. Ersättning för överproduktion, alltså den el som matas ut på nätet, är i de flesta fall betydligt lägre än värdet av att själv använda solelen. Den solel som produceras kommer både att gå till hushållsel för de boende och till utrymmen och apparater som är kopplade till den gemensamma elen i byggnaden. Hur hyresgästerna debiteras varierar. Det vanligaste är att fastighetsägaren installerar en individuell mätare i varje lägenhet och att hyresgästen debiteras efter sin faktiska konsumtion, skriver författarna.
Lönsamheten för en solelanläggning är beroende av ett flertal faktorer. Det som har störst inverkan på lönsamheten är investeringskostnaden, kalkylräntan, andelen egenanvänd respektive såld el. Möjligheten att få skattereduktion för överskottsproduktion har en stor inverkan på lönsamheten. Många fastighetsägare får ingen skattereduktion eftersom stödet har ett tak på 18 000 kr per år och person. Det betyder att ett fastighetsbolag som mest kan få det beloppet oavsett antalet solanläggningar. Dessutom får inte säkringen i anslutningspunkten för solelanläggningen överstiga 100 ampere, vilket diskvalificerar många större flerbostadshus. Graden av egenanvändning av den solel som produceras har därför stor inverkan på solanläggningens lönsamhet. De legala förutsättningarna för bostadsbolag att sälja solel till sina hyresgäster har förändrats till det bättre under senare tid och flera förändringar kommer. För att bidra till en fortsatt utbyggnad av solel i flerbostadshus rekommenderar projektledarna att en skattereduktion för producerad och såld solel även ska gälla för boende i flerbostadshus.
