Tak på idrottshallar, logistikbyggnader och stora köpcentrum – ytor där solpaneler skulle passa perfekt – förblir outnyttjade. Anledningen: det finns en storleksgräns för egenproducerad el på 500 kW. Över den gränsen måste man betala energiskatt.
Text: Simon Matthis
–Då lönar det sig inte att bygga. Vi jobbar hårt för att få bort den gränsen så att taken kan utnyttjas fullt ut, säger Johan Öhnell, ordförande för Solelkommissionen, en branschorganisation som vill underlätta för solenergi för såväl företag som privatpersoner.
Solelkommissionen är ett nätverk bestående av medlemsföretagen IKEA, HSB, Vasakronan, Solkompaniet och Telge Energi. Föreningen bildades för att påverka beslutsfattare och skapa bättre förutsättning för solel.
Kommissionen ser som sitt uppdrag att ”ge alla rätt att producera sin egen solel”. Johan Öhnell poängterar att solel, till skillnad från all annan elproduktion som ägs av producenter, kan produceras för att täcka kundens eget elbehov.
–Men det har saknats ett regelverk som gjort det möjligt, tydligt och enkelt för elkunder att producera elen själv.
Föreningen har som mål att solel ska stå för 10 procent av elbehovet i Sverige 2030. För att nå dit vill man bland annat att solelparker görs till ett riksintresse, precis som vindkraften, med nationella mål och strategier.
Sju fokusfrågor
Solelkommissionen driver ett antal prioriterade frågor, sammanfattade i sju fokusfrågor (se faktaruta) för att få till stånd en snabb och kostnadseffektiv utbyggnad av Sveriges solenergi. Första punkten är just att avskaffa 500 kW-regeln för solel.
Finns det då inga större takinstallationer, med en elproduktion över 500 kW, i Sverige?
–Jo, det finns enstaka. Men då vill man ha solel av hållbarhetsskäl, inte för att det är en bra affär, säger Johan.
Steg i rätt riktning
Potentialen för att generera el från takinstallationer är stor. Enligt Solelkommissionen finns omkring 8000 byggnader med tak som skulle kunna dimensioneras för över 500 kW. Solelkommissionens målsättning är att Sverige ska producera 30 TWh solenergi fram till 2030. Av dem vill man att 20 TWh ska produceras på hustak och 10 TWh ska komma från solelparker.
Förra året höjdes gränsen för takinstallerade solceller från 255 till 500 kW.
–Det är ett steg i rätt riktning, men i till exempel Danmark har man aldrig haft en sådan gräns och Sverige är väldigt ensamt om att ha det i EU, säger Johan Öhnell, som vill att soltak jämställs med energieffektiviseringar.
–Man betalar till exempel inte energiskatt om man byter fönster till mer energieffektiva eller isolerar huset.
Solelkommissionen vill att all egenproducerad solel som används för att täcka fastighetens förbrukning, oavsett storlek på anläggningen, befrias från energiskatt.
Nu blir också solceller på fasader allt populärare och Johan tror med teknikutvecklingen kommer fasadmonterade solceller bli betydligt vanligare om ett par år. Men gränsen på 500 kW gäller även fasader.
–Så om man byggt solpaneler på taket kan man till exempel inte bygga solpaneler på fasaden, om man når över den gränsen.
Interna elnät
En annan prioriterad fråga för Solelkommissionen är interna elnät.
–Det är en annan spännande fråga som vi driver. Det handlar om att man som kund ska kunna äga ett internt elnät. Annars är det elbolagen som har monopol på att äga elnäten, berättar Johan Öhnell, som inskärper att det inte är fråga om att bygga ett nytt parallellt nät
Syftet med det är att man ska kunna dela elnät, vilket gör det möjligt att också dela solel. I praktiken innebär det att man kan installera solpaneler i de bästa, soligaste lägena, och dela på den elen som de genererar över fastighetsgränser.
–Det skulle ge kunderna möjlighet att avräkna ett antal förbrukningspunkter som en gemensam förbrukningspunkt - och det skulle leda till att man kan bygga väldigt mycket på soliga tak.
EU-kommissionens införande av så kallade medborgarenergigemenskaper häromåret är ett steg i den riktningen, och välkomnas av Solelkommissionen.
–En sådan energigemenskap kan vara ett sådant elnät.
Syftet med energigemenskaper är att skapa förutsättningar för både enskilda hushåll och företag att kunna dela lokal elproduktion, laddning och batterilagring.
Virtuella elnät
Solelkommissionen vill också inför regelverk om så kallade virtuella elnät. Ett virtuellt nät innebär att de som är medlemmar i en medborgargarenergigemenskap avräknar sina elabonnemang gemensamt genom att det skapas en ny virtuell anslutningspunkt.
Man kan likna virtuella elnät vid ett elabonnemang för flera elkunder. Till skillnad från interna elnät behöver medlemmarna i ett virtuellt elnät inte vara grannar med varandra.
–Då skulle till exempel flera privata kunder kunna gå ihop med till exempel en Coop-affär och en skola och så skulle samtliga kunder avräknas som en gemensam kund. Det skulle också skapa incitament att bygga i de bästa ställena och lagra på det bästa stället.
Enligt Johan Öhnell har man kommit längre inom virtuella elnät i andra EU-länder, inte minst Tyskland.
Solparker
En annan fråga som Solelkommissionen vill föra upp på agendan är, som sagt, att markbaserade solparker ska börja räknas som riks- eller samhällsintresse.
I markanvändningsärenden vägs olika riksintressen som djurliv och öppet landskap in, men i dag finns inte solparker som byggs på mark med som samhälls- eller riksintresse.
–Vi arbetar på att de ska bli det. Då kan man få tillstånd för riktigt stora solparker, tror Johan Öhnell.
I Sverige finns i dag omkring 20 större solparker, där de största är 25-30 hektar. Johan Öhnell tycker att det är alldeles för lite eftersom det, påpekar han, finns 280 kommuner och således bara en solpark i var tionde kommun.
Han ser flera fördelar med solparker med solparker.
- De går fort att bygga. Det tar bara 12-18 månader att bygga en solpark. Det finns inget energislag som går fortare att bygga. Sedan är det lätt att bygga ihop med befintligt elnät.
- Solparker kan dessutom byggas Mellansverige och södra Sverige där det finns ett befintligt elnät och det säger sig själv att det är bäst att bygga så nära förbrukningen som möjligt, tillägger han.
Eftersom solparkerna förankras med stålpålar i marken är det också lätt att återställa marken, framhåller Johan.
Att tillverkningskostnaderna för solpaneler gått ned så mycket i pris är ytterligare ett argument för solparker. Solpaneler består mest av kisel och aluminium och trots prisrallyt på många metaller den senaste tiden är kisel och aluminium förhållandevis billiga och rikligt förekommande metaller.
Finns då tillräckligt med tillgänglig mark som inte konkurrerar med andra markanvändningar?
–Ja, vi har väldigt mycket mark i Sverige. Det är framför allt aktuellt bygga på mark som inte används, som betesmark eller mark man odlar vall på, vilket går att kombinera med solpaneler. Ska man bygga på jordbruksmark ska det naturligtvis vara av den lägre klassen, säger Johan Öhnell.
Mindre solparker
Solelkommissionen slår också ett slag för mindre solparker. Johan Öhnell berättar att det finns ett gammalt undantag för små produktionsanläggningar som gör att de inte behöver betala någon inmatningsavgift för att ansluta sig till elnätet. Regelverket, som gällt sedan 1980-talet, kom till för att understödja småskalig vattenkraft. Undantaget gäller anläggningar med en effekt på mindre än 1,5 MW, vilket för en solpark motsvara cirka två hektar.
–Det här undantaget är numera ifrågasatt och då driver vi frågan att det ska få vara kvar eftersom det har varit bra för andra energislag, säger Johan Öhnell.
Riktigt småskaliga solparker möjliggör nämligen ett bredare ägande.
–Det innebär en investering på 12–15 miljoner kronor. I den storleksordning kommer fler än bara de stora energibolagen i fråga som investerare, även privatpersoner och lokala företag.
Solcellsfabriker
Något som ytterligare skulle ge solenergin ytterligare skjuts framåt är om fler solcellsfabriker etablerade sig i vår närhet. Johan Öhnell tror och hoppas att vi snart kommer att få se en liknande utveckling av solcellsfabriker, som för batterifabriker i Europa.
– Det är lätt att starta upp solcellsfabriker och en betydligt enklare tillverkning än att bygga vindkraftsturbiner.
