Intresset för att etablera markbaserade solelsanläggningar har på senare tid ökat rejält i Sverige. Den dramatiska prisnedgången på solceller i kombination med höga energipriser har gjort det lönsammare att etablera markbaserade solelsanläggningar, vilket innebär att ansökningarna är många och investeringsviljan hög. Utvecklingen bromsas dock upp av utdragna tillståndsprocesser och bristande handläggarkompetens kring de faktorer som utmärker just markbaserade solelsanläggningar.
Av Annika Wihlborg
Sverige har mycket goda förutsättningar för solelsparker, med bra solinstrålning, god tillgång på mark och ett bra elnät att ansluta till. Flera faktorer pekar också på att regelverket, som hittills bidragit till att bromsa etableringen av nya solelsparker, inom kort kommer att ändras för att i stället gynna solelsparkerna. Förändringen sker dock i alltför låg takt. Sverige ligger fortfarande en bra bit efter den europeiska kontinenten vad gäller anläggning av markbaserade solelsparker, men under de kommande åren kommer utvecklingen förhoppningsvis att accelereras, säger Johann Andersson, utbildningsansvarig på Solkompaniet, som har noterat ett kraftigt ökande intresse för sina utbildningar kring markbaserad solel.
Bristande kompetens hos Länsstyrelsens handläggare
En avgörande faktor för att få fart på den svenska utvecklingen av markbaserade solelsparker är, enligt Johann Andersson, att öka allmänhetens förståelse för vikten av solenergins roll i energimixen och nyttan i att anlägga fler solelsparker. I dagsläget finns drygt 400 ansökningar om att anlägga solelsparker hos landets Länsstyrelser. Investerings-viljan är med andra ord stor och många aktörer ligger i startgroparna.
Nya solelsparker kan anläggas på tolv till arton månader, vilket är snabbare än något annat energislag. Två hinder för utvecklingen är, enligt Johann Andersson, Länsstyrelsernas långa handläggningstider samt många handläggares bristande kompetens kring just storskaliga markbaserade solelsparker.
– Många känner exempelvis inte till att markbaserade solelsparker är reversibla. Den genomsnittliga livslängden för solparker är trettio till fyrtio år. När solpanelerna monteras ned kan marken återigen användas för fullskalig jordbruksproduktion. För närvarande förekommer många motsättningar vad gäller markintressen, men solelsparker som anläggs på åkermark kan när det är lämpligt kombineras med såväl jordbruk som bete, säger Johann Andersson.
Ta del av andra europeiska länders erfarenheter
Han ser även en omfattande potential för att anlägga fler agrivoltaiska solelsparker i Sverige, där produktion av jordbruk och solel sker i samexistens. I dagsläget finns endast två sådana anläggningar i Sverige, men möjligheterna att anlägga fler är omfattande.
– Sverige ligger en generation efter många andra europeiska länder vad gäller etableringen av markbaserade solelsparker. Det innebär att vi kan ta del av andra länders erfarenheter och kunskap på området, vilket vi i Sverige bör bli bättre på. Den storskaliga markbaserade solkraften har potential att på allvar förändra energimixen och göra den svenska energiproduk-tionen mer resilient, säger Johann Andersson.
Ökad installationskompetens behövs
Att installera markbaserad solel skiljer sig en del från fastighetsbaserad solel. Det är exempelvis viktigt att noga analysera vad som finns under markytan innan man bestämmer sig för att anlägga en solelspark. Montage-förfarandet skiljer sig också från andra typer av solcellsanläggningar och när man ska anlägga agrivoltaiska solelsparker krävs ett specifikt tillvägagångsätt.
– Ett hinder för utvecklingen är tillgången på kompetent arbetskraft. De storskaliga solels-parker som hittills anlagts har installerats av utländska aktörer. Vi behöver öka andelen svenska installatörer med kompetens att anlägga markbaserad solel, säger Johann Andersson. ◆